Träffade en gammal kvinna i dag och lyssnade på hennes berättelser om det förflutna. De var som livet själv, kanske med en dragning åt det tragiska hållet, men som hon själv sade: jag hade det bra, jag var nöjd. Men en av berättelserna handlade om möjligheterna som gick förbi, att dröja med att ta kontakt tills det är nästan försent, tills livet är nästan över. Den berörde mig för jag kunde känna igen mig såväl i den. Måste bättra mig på den punkten.
Två andra samtal i dag, båda om framtiden. Blev lite förväntansfullt hoppfull, men den som lever får se och det är ingen mening med att hoppas. Bara stirra rakt ner och marschera på. Inte tänka. Inte i det här läget i alla fall.
På kvällen: fiskpinnar, ris och rosa sås (ketchup, tomatpuré, lätt creme fraiche med en klick majonnäs, salt och peppar), skalade morötter till. Ananas till efterrätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar