i could fall asleep at night as a rock'n'roll star

Pendlar mellan att a) känna mig redo att samla ihop trupperna igen och kasta mig ut i arbetslivet med nya friska tag. En sådan här grej kan vara en riktig "jolt" för mig att fixa även sådan jag dragit mig för eller har legat ogjort. Och b) att jag känner mig lite smådeppig, lättirriterad, snarstucken och... just precis, besviken. Ett ögonblick trodde jag att jag var en star. Det är jag inte, jag VET att jag inte är det, men det var en sådan underbar, skön känsla och nu är den död.