kärleksörten har slagit ut

Nu är jag berusad. Fredag. Och händelsevis, min fars 63-årsdag, om han hade levat. Så mamma och jag och barnen besökte graven och satte dit lite blommor, räfsade undan löv osv. Sedan åt vi middag hos mamma, sonens önskemiddag: lax och potatis och "sådan sås med prickar". Eftersom barnen roade sig själva (med undantag för en litet missöde då jag fick dra fram dammsugaren) och mamma fixade käket kunde jag och maken kollapsa med en flaska vin i fåtöljerna. Det var grymt skönt efter denna galna vecka. I dag har jag fått i väg en ansökan, skrivit klart en artikel, kompletterat en annan ansökan och blivit klar med det där förslaget till konferensen jag började på i går. Samtidigt som telefonen ringt, kolleger har dragit i mig om scheman och annat och min chef vill att jag skall fixa grejer. Dagens mantra har varit: måndag, måndag. Och måndagen var liksom fullbokad redan i går! En av oss kommer att bli utbränd i höst, sade maken. Vi har för mycket att göra, vi är för stressade. Tja, sade jag, för dottern hade just krupit upp i mitt knä med en rädisa från köket i munnen och jag var upptagen med att nosa på hennes underbara hår. Vi får väl se. Inte jag, tänkte jag för mig själv, inte jag. Not a chance. Baby, I was born to run.

Sedan åkte jag och barnen taxi hem och en liten solglimt skymtade fram över kvällshimlen. Kärleksörten har slagit ut och i morgon är det september.