att leva

Något har hänt. Kanske är det just de bloggar jag läser, kanske läser jag fel bloggar (men jag tycker att de är så roliga skribenter, bra skribenter, det är bara deras åsikter jag tycker är lite störiga ibland), men det känns som som från det att hemliga pappan skrev att det är så många som tycker att barn är ett problem och att han ville betona det underbara med att ha barn. Helt plötsligt har pendeln svängt och alla är helt --- ja, vad skall jag kalla det, "barnen är mitt allt", "barnen är min lag", "jag finns bara för barnen" osv. Vet inte vilket som är mest läskigt, föräldrar som inte bryr sig om sina barn eller föräldrar som inte verkar bry sig om något annat. Barn finns ju alltid i ett sammanhang, precis som sina föräldrar. Det sammanhanget är världen. Och i världen måste vi ordna fram mat på borden, tak över huvudena och kläder på kroppen. Vi måste leva helt enkelt, i världen. Och jag kan hålla med om att världen vi lever i kanske inte är sådär vansinnigt barnvänlig --- men när har den någonsin varit det??? Jag menar, jag älskar mina barn och jag vill vara med dem, men jag vill jobba också och inte nog med det, det är klart att jag hade kunnat suga på ramarna (blir jag arbetslös lär jag ju tvingas göra det) och dra åt svångremmen och jobba så lite som möjligt men jag tror inte jag hade mått bra då. Och jag medger, än en gång, att jag kanske nästan undermedvetet har valt ett ganska flexibelt jobb för att själv kunna styra något över mina arbetstider men samtidigt är mitt jobb också ganska obönhörligt för some things just have to be done. En gång har jag avstått från ett engagemang när jag hade åkt in och ut på akuten i ett dygn med misstänkt blindtarm på sonen (det var inte det). En annan gång har jag fått flytta en föreläsning -- märk väl, flytta, inte ställa in --- på grund av magsjuka. Så det går ju, i absoluta nödfall, att mixtra med även sådant som måste göras. Och jag måste säga, jag tror inte att mina barn mår dåligt av det. De verkar trivas på dagis, de får rätt mycket tid med sin pappa (om än inte lika mycket som med mamma), de får också god kontakt med sin mormor som ju är vår nödreserv i olika lägen och de kusiner som sitter barnvakt emellanåt.

Fortsättning följer....