flängigt värre

I dag har det varit flängigt och jobbigt men ganska trevligt. Tanken på att det snart lugnar sig är väldigt upplyftande, samtidigt känns det som om orken är på upphällningen. I morse lämnade jag av barnen på skola och dagis, cyklade hem igen, väntade på tvättmaskinsreparatören samtidigt som jag försökte få tag på någon av mina kolleger som kunde rycka in och ersätta mig om det behövdes. Men tvättmaskinskillen kom och fixade tvättmaskinen ganska så snabbt, så jag hann tillbaka till jobbet för att sköta det jag skulle. Sedan åt jag en snabb lunch, fixade mer jobb, hann en sväng till videobutiken och återvände lagom till sista passet, som blev ganska lyckat. Snabba ryck till skolan för "drop-in", snabba ryck därifrån för att plocka upp dottern och cykelfärd tillbaka till jobbet för seminarieverksamhet. Satte barnen framför Bernard och Bianca i Australien på datorn, ställde upp dörren till seminarielokalen så jag kunde höra om det blev något strul. Därefter seminarium i två och en halv timme med paus för bajsblöjebyte. Sedan tog vi helt sonika en taxi hem - får fixa cyklarna i morgon. Min arbetsdag - med diverse flängiga pauser - varade i dag mellan tio och sju. I går mellan åtta och sex. I onsdags mellan halvnio och fyra. I tisdags mellan halvnio och halvsex, samt en timme på kvällen. I måndags mellan halvnio och sex.

Nu somnar dottern där inne på sitt rum - hon ville inte åka hem, tyckte att det var helspännande att vara på mammas jobb. Och jag har haft en massa lägen när jag varit tvungen att ha barnen med i jobbsammanhang och i dag funkade det faktiskt ganska bra, får jag nog säga. Om ett år tror jag att det går hur bra som helst.