Har läst igenom bloggen. Kändes inte alls så dumt. Insåg att jag var klokare när jag väntade på Det Oundvikliga Nejet än vad det kändes när det slutligen kom. Jag verkade veta precis hur det skulle komma att påverka mig. Det är så tydligt hur ett slags inbillat självförtroende bar mig framåt, i allt jag hade att göra.
Och nu är jag bara en liten skit i universum.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar