Nej, OK, ni finns helt enkelt inte. Det kan jag väl leva med. Man kanske måste marknadsföra en blogg lite så folk vet att det finns. Typ, maila Linda Skugge och be henne tipsa om den. Vet i alla fall två bloggar jag läser för att Skugge tipsat om dem. Samtidigt är jag, precis som jag sade i förra inlägget, en fegis. Bara att börja blogga var något jag funderade i evigheter på. Och de första inläggen var skitläskiga, det kändes som om hela Sverige skulle kasta sig över dem, läsa dem och dels försöka lista ut vem jag var, dels skriva elaka, elaka kommentarer om hur jävla dum i huvudet jag var och "skaffa dig ett liv" typ.
Maken kommer snart hem. Skönt, för jag känner mig lite sliten. Grannen ringde på och frågade hur vi skulle göra med löpningen. Eftersom jag hostar fortfarande och hon har en sträckning beslöt vi att skjuta på det. Men egentligen borde jag stå redo med löpkläderna när maken kommer hem och dra direkt. En halvtimme för mig själv, svettigt, nyttigt och avkopplande. Får se hur jag gör. Det är rätt många moment som skall fixas innan dess. Har åtminstone dukat undan efter maten och röjt lite på bottenvåningen, slängt i en snabbtvätt och lagt undan vikt tvätt. Nu skall bara dottern i pyjamas och nattas, snabbtvätten hängas och övervåningen röjas lite. Kanske kan jag springa sedan? Eller gå på bio? Något borde jag göra. Mest känner jag för att dricka oförsvarliga mängder konjak och sova, sova, sova...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar