Nu sover också sonen. Och medan ramsan pyjamas-kissa-borsta tänderna upprepades som vanligt jobbade bakhjärnan på och morgondagens strul gav sig själv. Nu skall jag bara plita ner några stödord, sedan kan jag krypa till kojs med gott samvete.
Träffade en f d dagiskompismamma på stan och vi pratade om just det där med att jobba om kvällarna. Hon sade att brukade inte orka och jag tänkte att jag visste nog inte riktigt vad jag skulle göra om jag inte skulle jobba. Kanske är det inte ambition eller disciplin det är frågan om. Kanske har jag bara inget liv?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar